Fullkomligt strålande

Så! Nu är hela strålningsprocessen avslutad också.

Inledningsvis fick jag träffa en läkare som berättade lite om eventuella biverkningar som KUNDE uppträda under behandlingen; det kunde svida när man kissade, huden kunde bli lite torr, man kunde bli steril och man hamnade i klimakteriet. Dessutom kunde vävnaderna i organen som strålades svullna lite och man kunde få diarre och luft i tarmarna.

Mhm.

Jag fick naturligtvis ALLA biverkningar som tänkas kan, nån som är förvånad? Allt som finns inuti kroppen från naveln ner till ljumskarna svullnade upp, ramlade ner, tryckte på varandra och gjorde mig sängliggande i två veckor. Sista dagarna har jag fått äta morfintabletter för att kunna röra mig. Eller ja, det där med klimakteriet vet jag ju inte riktigt än, inte om steriliteten heller, det känns mindre intressant kan man säga. Huden blev inte torr heller, inte än i alla fall.

Men resten och lite andra intressanta åkommor som de inte ens räknade upp! Yaay....

Nu är eländet över i alla fall och enligt läkaren kommer jag förmodligen känna av biverkningarna ytterligare nån vecka innan det lägger sig. Tydligen har jag påverkats så mycket på grund av att området som strålades var så stort, från höft till höft, det har påverkat många organ i kroppen samtidigt.

Sen har den där splinten börjat bråka igen, men det kan också vara en effekt av strålningen. Jag fick i alla fall en tid på röntgen idag så jag har varit där och fotograferat så den inte hamnat i fel läge. Avvaktar svar.

Imorgon ska vi åka till Linköping för att förbereda eventuell transplantation. Det ska göras läkarundersökning och vi ska få information om hur den processen fungerar. Jag säger fortfarande "eventuell" för jag har inte fattat några klara beslut ännu.

Jag känner på mig att de kommer stressa på detta nu och förmodligen vilja ha det gjort redan i början av november. DET kommer jag inte fixa, och jag kommer vara tydlig med det. Jag måste få ett par veckors andrum nu, annars kommer det aldrig gå. Den här strålningen kom ju lite som en oväntad överraskning och med tanke på hur jag mått under tiden är det inte mycket i mitt liv som känns speciellt uppåt ännu. Vi får se vad de säger imorgon...

Annars är jag infektionsfri och har kunnat vara hemma hela tiden, det är ett klart lyft! Värdena är fortfarande inte uppe där de ska, en del har sjunkit under strålningen dessutom, men jag har klarat mig från förkylningar och baciller i alla fall och är innerligt glad och tacksam över det.

Om jag orkar och det funkar fortsätter vi förmodligen från Linköping till Stockholm en sväng imorgon - mitt lilla barnbarn har ett elände med sina föräldrar och får inte göra som han vill! Helt klart läge att åka dit och tycka synd om honom lite. Framför allt med tanke på att det lär dröja X antal månader nu innan jag får träffa dem igen... Jag räknar med att bli i Linköping i 6-8 veckor om vi sätter igång, så vi får hoppa över både jul och annat i år. Sen tar det ytterligare flera månader innan man får träffa människor igen, förutsatt att allt går bra.

Det är bara att börja förbereda sig på ett liv i isolering för ett bra tag framöver. Undra på att jag känner att jag behöver vila lite först...