Återgång till vanligheterna

Så var årets största sorg- och glädjehelg över för det här året. Med värme och solsken, massor av mat och jag har gjort i princip ingen-ting!

Men jag har mått bra! Och jag mår allt bättre!

I lördags var jag och tog nya kreatininprover i Kalmar (fick ju order om det för att bli hemsläppt från Linköping i torsdags) och provsvaren faxades direkt till jourhavande läkare i Linköping, vilken i sin tur ringde upp mig när vi var på väg hem.

Kreatininvärdet stiger i kroppen om njurarna inte funkar som de ska kan man säga, och hos en frisk människa ska de ligga på mellan 45-90. När jag åkte hem i torsdags låg mina på 195. Inte så jättebra. Men i lördags, meddelade läkaren, hade de sjunkit till 150!!! Så glad och lättad, det går åt rätt håll allting!

Dessutom fick jag veta att jag inte behövde vara i Linköping som idag, vilket jag trodde, utan imorgon onsdag. En dag till hemma, glädjebeskeden bara hopade sig.

Sönerna var hemma och åt lite påskmat i lördags och jag fick äta upp hela västerbottenpajen nästan själv för det är bara jag som tycker om det. Inte hela på en gång alltså, jag delade upp den på påskens alla dagar... Ägg, sill, skinka - allt har smakat underbart gott. Min mage, som vant sig vid nästan ingen mat alls mer än lite nyponsoppa och glass, delade inte min uppfattning men jag kände att jag kunde ta den smällen. Det var det värt!

Goda vänner har varit inom och hälsat lite sporadiskt och igår kom en hel delegation och sjöng utanför min dörr! Jag fick böla mig en skvätt och luftkramas lite.

Och nu... nu blir allt som vanligt igen. Maken jobbar sin sista dag på nuvarande arbetsplats idag, sen byter han till ny arbetsgivare på måndag. Tror han längtar lite till måndag faktiskt, det är inte så vanligt när det gäller honom...  😉

Jag ska väl hålla mig hemma och fara till Linköping en dag i veckan och försöka skynda på Brassen så han etablerar sig nån gång. Vi vet ju alla att det där med integration är en komplicerad fråga och kan ta tid, men jag är väl lite av åsikten att "hur svårt kan det va liksom" och tycker inte det borde vara så svårt. Han får helt enkelt snällt anpassa sig till de regler som gäller i min kropp och vill han sedan i sin tur berika den med nya rytmer och bollsinne så är jag bara djupt tacksam. Åtminstone för rytmerna... Så! Sätt fart nu! Jag vill börja jobba och komma ut härifrån!

Om nån månad ska jag tydligen börja om mitt vaccinationsprogram, samma som alla barn får. Sen kanske jag t o m vågar börja pussa på barnbarnen igen och återgå till att vara farmor lite också!

Idag är en bra dag. En mycket bra dag! Överväger t o m en liten promenad faktiskt. Eventuellt.