Bakom det här med stamcellstransplantation föreligger en inte alltför blygsam logistik som skall samordnas från ibland två motsatta ställen på jorden.
Jag frågade på ronden idag vad som händer om "min" Brasse skulle gå in på sjukhuset där han bor och säga "Nämen jag känner att jag ångrar mig faktiskt, jag skiter i det här" och här ligger jag, cellförgiftad och utan immunförsvar i väntan på ett nytt som inte kommer? Vad händer då??
Läkare berättade att det hänt en enda gång under hans verksamhetsår och då lyckades organisationen ordna fram en ny givare inom loppet av ett par dagar.... Men, berättade läkaren, då var det värre med askmolnen som låg över land och hav för några år sedan och flygplan som inte kunde lyfta! Under den perioden kördes det skytteltrafik med lågflygande helikoptrar och övriga fordon för att rädda liv överallt. För mig är det fascinerande - för läkarvetenskapen en rutin. Som han sa; det finns alltid en plan B.
Men om allt går vägen och Brasse inte säger "agira ey bai quero estar aqui Eu quero jogar futebol" utan faktiskt delar med sig av sitt immunförsvar till mäj - så kommer han gör det imorgon.
Han har nu, senaste dagarna, fått medicin som påskyndat hans tillväxt av stamceller. Imorgon lämnar han som en blodgivning och hans stamceller räknas - de får inte vara för få tydligen. Då får han lämna en gång till.
Sen skickas de med kurirplan från deras sjukhus till vårat här i Linköping. Jag får en blodtransfusion på en kvart, sen är det klart....
DEN biten alltså. Sen återstår det faktum att Brasses stamceller ska lär sig att de är i min kropp och hur de ska hantera den och det tar ett tag. Under tiden kommer de tjafsa med min kropp och ifrågasätta vad min kropp gör där, där ska ju Brassestamcellerna bo nu??? Sen kommer det bli handgemäng och slagsmål, min kropp kommer bli hårt angripen av envetna stormtrupper som anser att de hamnat rätt och att min kropp är feeeeel! Under tiden kommer jag vara jättesjuk men det är bra att vänta ut striderna. Och så! Och så en dag!!!.. så kommer min kropp ha fostrat dem! De kommer inse att det inte lönar sig att bråka utan istället anpassa sig till sitt nya liv i sin nya kropp. De kommer börja producera sånt som stamceller producerar; blodplättar och sånt där. Och bygga ny immunförsvar. Man kan säga att de blir krigsfångar som drabbas av Stockholmssyndromet.
Men detta är imorgon det. Idag är det vilodag. Varje dag sedan vi kom hit har de tryckt i mig tre påsar vätskeersättning. Det gör de idag med och ska tydligen fortsätta med hela vägen. JAG HATAR VÄTSKEDROPP!!!!!
Annars är allt okej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar