Ja jösses, ja sär då de ja sär då de....
Det är inte ofta saker blir som de ska när jag är inblandad och trots att planerade sjukvårdsplaner framöver är detaljplanerade in i minsta molekyl så hjälper det inte mycket eftersom det gäller mig.
Nu är det lite rörigt här i Linköping kan man säga. Fast det är inte MITT fel! Inte BARA mitt fel i alla fall....
Jag har den där sabla splinten som bråkar hela tiden. Den som bytts ut och som sist gick sönder när den skulle bytas och såg bedrövlig ut när den väl plockades bort. Samma som bytts en gång tidigare på grund av att jag trodde de glömt ett nystan med taggtråd i urinblåsan när de var klara.... Med andra ord har det varit krångel nästan hela tiden!
Nu byttes den för tre veckor sedan och efter bara några dagar började det krångla. Jag har inte kunnat sitta normalt, gå normalt, ligga normalt och jag har varit allmänt gnällig om detta. Men, med tanke på att det var lite krångligt när de bytte den, har jag tänkt att det berott på det och att det skulle gå över.
När jag kom hit i fredags var det "som vanligt" och på fredagskvällen/natten höll jag på att få spader. Taggtråden försökte hysteriskt leta sig ut både bakåt, nedåt, framåt och uppåt och det kändes som jag strimlades inifrån och ut. På morgonen beklagade jag mig och fick massa smärtstillande grejer via infarten. Det tog inte bort all smärta men gjorde så jag inte orkade bry mig så mycket om hur ont det gjorde....
Det konsulterades jourläkare, urologer, akutläkare, alla läkare, andra läkare och flera läkare och Rasmus, den stackars sjuksköterskan som jobbar här, har haft det rätt svettigt med mina åkommor.
Till slut kom man underfund med att jag nog hade kristaller i urinblåsan, "blåssten", vilka är orsaken till det jobbiga. Så jag fick annan smärtstillande medicin igår och NUUUUUUU blev allt jättemysigt!!! För första gången på tre veckor var smärtan bara booooooorta, jag kunde röra mig hur jag ville och ligga hur jag ville, det var rena himmelriket!!
Imorgon ska de byta den jäkla splinten IGEN och så får vi väl se om det blir bättre. Sämre blir det inte i alla fall. Och det måste göras NU, om ett par dagar är det för sent. När jag tappat mitt immunförsvar är ett splintbyte inget att direkt rekommendera... Så nu inväntar vi morgondagen och underhålls med nya sprutor i magen och om den här texten verkar rörig och osammanhängande så har det sina naturliga förklaringar!
Min cellgiftsbehandling är igång, jag har fått min andra dos och än så länge märker jag inte av den. Kanske för att allt fokus legat på allt som inte ens har med det här att göra, men oavsett är det skönt så länge det varar. Inget illamående, inga konstiga smaker.... inte än som sagt.
Så här händer massor av saker men inte så mycket av det som ska hända kan man säga. Jag är mest neddrogad och känner att livet är trots allt rätt okej... 😜😜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar