"Är du frisk nu"?
Häromdagen fick jag beskedet att jag är cancerfri! Min benmärg består till 100% av min donators friska, av min egen sjuka och trasiga finns ingenting kvar.
Så jag är alltså helt fri från allt vad leukemi heter och det är HEEEEELT fantastiskt!
Det är ju det som var syftet med min stamcellstransplantation. Att bota blodcancer. Men det lyckas inte alltid tyvärr... Många gånger behöver det göras om, ibland måste de fylla på med mera donerade stamceller. Ni som följt min resa vet ju att behandlingen inte är en dans på rosor. När jag gjorde min kom en läkare på ronden och sa att "ibland är det så man vill be om ursäkt för det man utsätter er patienter för men vi HAR inga andra metoder tyvärr..." Alla klarar inte de infektioner som följer en transplantation. Det är en oerhörd påfrestande process för både kropp och själ.
Men ja, nu är jag att betrakta som frisk från leukemin! Jag kan få leukemi igen precis som vem som helst, ingen kan ju garantera att inte min donator får det om X antal år. Men den risken lever vi alla med, leukemi kan drabba vem som helst när som helst. Vetenskapen är inte helt på det klara med vad som orsakar eller framkallar.
Idag är jag att betrakta som en 3,5 månaders gammal bebis. Betänk en sån liten, nästan nyfödd. Oftast - inte alltid - ammas ett så litet barn och får därigenom antikroppar och ett immunförsvar genom sin mamma. Det får inte jag. Alltså har jag samma immunförsvar som en 3,5 månaders bebis som inte ammas. Så kan man väl förklara det.
Jag har inget skydd mot mässling, röda hund, kikhosta eller polio. Inte heller har jag jobbat upp något försvar mot förkylningsvirus, kräksjuka eller övriga, spännande virus/infektioner som kan dyka upp.
I praktiken innebär det att en vanlig förkylning utan ursäkt lätt kan ge mig lunginflammation och där är dödligheten hög för någon som genomgått en SCT. Kroppen klarar inte riktigt av att hantera en sån grej, inte än. Ett infekterat sår som man normalt knappt känner av ger mig lätt blodförgiftning. Och så vidare.
Så jag är fri från cancer men lever fortfarande under riskmoment vad gäller vanliga, enkla sjukdomar som alla drabbas av några dagar då och då. Jag får dem lättare, de blir kraftigare och håller i sig längre.
Ungefär så fungerar jag just nu.
Alla som har/har haft småbarn och genomgått ett första år inom barnomsorgen vet vad VAB innebär. Gärna varannan vecka och bitvis i en omfattning som gör att man överväger att sluta jobba, lämna ungarna till myndigheterna och själv gå i kloster.
Ungefär där kommer jag hamna när jag ska återgå till vardagslivet igen. Nu har jag inte ett jobb där jag frotteras med 30 snuviga småbarn med ögoninflammationer och kräksjuka så jag hoppas det ska gå hyfsat geschwint ändå men ni förstår principen.
Damm och mögelsporer kan vara direkt livsfarligt, man kan tydligen få mögel i lungorna och det ska vara mindre nyttigt har jag förstått. Alltså får jag inte vara i smutsiga lokaler typ byggarbetsplatser och sånt.
Så jag FÅR träffa människor - friska människor! Jag får träffa barn också, men det är svårare att veta om barn är friska eller har dragit på sig nåt elände samma dag som inte brutit ut än bara. Utomhus är lugnt, det är värre på mindre, instängda ytor.
Som stamcellstransplanterad får man en ny födelsedag! Jag är som sagt bara 3,5 månad och den 18 januari 2020 fyller jag 1 år.
Jag ser verkligen fram emot den födelsedagen!
Nu är jag förkyld. Hostar och snörvlar. Det är ingen stor sak, bara väldigt irriterande. Min första förkylning - det ska bli intressant att se hur länge den håller på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar