Välkommen september!!

September 2019... Vilken månad detta kommer bli!

Förhoppningsvis min sista månad som heltidssjukskriven! Jag får börja jobba ett par timmar om dagen i oktober om jag kan göra det hemifrån och det verkar kunna funka.

Fredde kommer om fyra dagar - fyra dagar!!! Hans mat, skålar, schampoo, godis, bajspåsar, leksaker, säng - allt står och väntar på honom. Det är bara han som fattas nu 💓

Värmen ska, enligt alla väderförståsigpåare, bli mer humant och temperaturerna gå till en nivå så man kan andas igen.

Porten till mer fysiskt, aktivt leverne har öppnat sina dörrar och på andra sidan skriker någon KOOOOM IIIIN och jag... jag sitter fortfarande utanför och suckar och orkar inte riktigt ta steget över tröskeln. Men nu handlar det inte längre om fysisk svaghet utan om mental. Jag har ju en enastående förmåga att intala mig själv att jag MÅSTE göra det och det och det först, typ måla i min bok, skriva något, äta, dammsuga, tvätta, baka... Och sen är det för sent! Men NU jäklar! Nu ska jag ta tag i detta för om några månader har jag en hund som kräver långa skogsvandringar och då är jag redo. Under tiden han är för liten för sånt får jag öva upp mig helt enkelt.

Jag antar att vi kommer få börja plocka in saker och ting från trädgården, typ solstolar och sånt innan månaden är över också. Och snart, snart får vi tända ljus, blaska te insvepta i filtar i ett soffhörn och se på när alla löven singlar ner som ett ösregn utanför fönstren. Färgprakten kommer få våra ögon att tro de är i himlen och luften kommer gå att andas och alla vidriga småkryp kommer gå och lägga sig. Och när DEN perioden börjar är det inte långt kvar till glögg, lussekatter och pepparkakor! 💓💓

Jag älskar hösten. Och den här kommer bli den bästa av dem på många år!

Mina immundämpande mediciner är numera helt borttagna. Immunförsvaret har därför fri access till hela kroppen och kan gå all in och det gör det. Jag har ont i munnen, kli i huden och lite andra, intressanta reaktioner på saken men i sammanhanget är det skitsaker. Det går över snart. Tror jag.

Ska snart göra en ny röntgen av mina njurar också, de är ju fortfarande inte helt på banan så att säga. Men det är konstigt hur man lär sig leva med vissa saker, saker som för ett par år sedan hade upplevts som otroligt jobbiga är idag mer eller mindre bagateller. "Det kunde vara värre" har aldrig varit mer sant än nu.

Yngste sonen är hemma och hälsar på oss i helgen så nu ska jag tvinga ner honom i källaren och sortera hans miljoner prylar där nere.

Det är förmodligen en av de tuffaste utmaningarna jag ska klara av - åtminstone idag.